Den stilla resan

Martin och Madeleine tar en paus.

Kategori: Reflektioner

Så här bra går det för mig att ta det lugnt i skogen

Konsten att koppla av handlar inte bara om vad du gör

Vilopuls

Min vilopuls senaste tre måndarna. Via en Fitbit Charge HR

”Så har du det lugnt och skönt nu då?” är en fråga som många har ställt mig. Nu när jag inte går till jobbet på morgonen. Frågan är hur lätt är det att släppa alla måsten och agendor från jobbet.

Vad har jag egentligen lärt mig av att inte jobba på två veckor? Och hur mycket mindre stressad har jag egentligen blivit av att vara ledig?

Ledigheten måste ju planeras för att bli perfekt, eller?

Ni vet när man längtar enormt efter semestern. Eller längtar efter fredag kväll. Kanske har det varit för många timmar på jobbet sistone. Eller så dimper det ner ett mail som betyder att de senaste timmarnas jobb varit helt onödigt.

Fast det är nog mer längtan efter semestern jag tänker på nu. Hur man redan månader innan börjar längta efter känslan att var ledig. Fantasierna om hur man skall må och vad man skall göra. Planeringar att bara släppa allt. Sova ut på morgonen. Kanske åka utomlands och till och med få frukost serverad på morgonen. Bilderna som man målar upp och längtar till gör att mailskörden känns lite mindre jobbig och det är som att rummet får lite mer luft att andas för en stund.

Men så börjar det närma sig den magiska semestern. Kanske är det bara några veckor kvar och plötsligt så kommer man på saker som man vill få gjort under ledigheten. Staket som nog skall målas, böcker som skall läsas och vänner man vill besöka. Och grilla så mycket som möjligt så klart. Det är så mycket man vill hinna med på semestern för att kompensera för alla de där dagarna som inte är semester. Semestern måste ju bli skitbra!

Så kommer äntligen semestern. Kanske inte riktigt blir så många sovmorrnar i alla fall. Plötsligt känns det ännu viktigare att göra dom där sakerna på Semester-att-göra-listan. Det är kanske första dagen det känns som vila. Men sen börjar man vilja göra saker också! Man vill ju få nånting gjort och inte bara vila.

[pullquote align=”left” cite=”” link=”” color=”” class=”” size=””]Det är mycket man vill hinna med på semestern för att kompensera för alla de dagar som inte är semester. [/pullquote]

Och vipps är semestern slut. Tillbaka på jobbet igen. Lite mer utvilad kanske. Men vad hände liksom? Kanske skulle man ha tagit det lite lugnare. Bara varit lite mindre framåt och energisk. Och så lovar man sig själv att nästa år, ja nästa år så ska jag bara ta det lugnt och slappna av och inte göra någonting alls.

Det är lite så har jag haft det.

Effektiv på jobbet, effektiv på ledigheten; men sällan lugn

Jobbet handlar ofta att få saker gjorda och att vara effektiv. Det är sällan som de sakerna leder till en känsla av stillhet och frid.

Det blir en vana att vara effektiv. Att planera och att få saker gjorda är det normala. Och när jag tar mig an en ny aktivitet hoppar de vanorna in. Oavsett vad aktiviteten handlar om. Till och med om det handlar om att ta det lugnt och flytta ut i skogen. För plötsligt är det viktigt att bli klart snabbt med renoveringen. Vi måste planera för att inte göra något fel. Det är viktigt att allt är så effektivt som möjligt. Och perfekt skall det bli!

Men vet ni vad? Fuck att vara effektiv och vettig och  smart!

Det handlar inte hur effektivt vi gör det här utan hur alla mår efteråt.

Abbot till Ajahn till Björn ”Natthiko” Lindeblad när munkarna
bygger en bro i Thailand. Från Sommar i P1.

Fuck att vara effektiv!

Så för någon dag sedan insåg jag hur mycket jag sprungit för att hinna bli klar med huset. Vad nu det där klar innebär. Men saken är att vi faktiskt kan bo i huset som det är nu. Vi har tak, en fungerande toalett och ett kök som vi kan laga lite mat i. Till och med ett sovrum. Så det är okej om vi har det så i någon vecka extra för att vi tar det lugnare med renovering.

Så nu skall jag försöka välja lugn istället för smart. Välja stillhet istället för planering. Även om det går emot hur jag brukar fungera. Det är bara en vana som skall brytas.

[pullquote align=”right” cite=”Madeleine” link=”” color=”” class=””]Vad är det för bra med att blir klar? När man är klar finns det ju bara fler saker att bli klar med.[/pullquote]

Men att välja vila framför stress handlar om att bryta vanan att göra. Det handlar om att bryta impulsen att vilja göra det lite mer effektivt. Bryta att vilja bli klar lite snabbare. Att släppa viljan att få det precis som man vill.

För det blir ju ändå aldrig som man vill och tänkt sig.

Och det är viktigare hur man mår efter man gjort något än att få det gjort. Vad är poängen med att renovera huset snabbt om det leder till att jag börjar avsky huset?

Så nästa gång jag känner att jag borde bita ihop lite och köra på skall jag försöka minnas att just den känslan bara är en vana. När det börjar verka viktigt att huset blir klart skall jag känna efter hur det känns i kroppen; leder detta till att jag blir lugn på riktigt eller kommer det bara att leda till en ny sak som jag vill bli klar med?

Så frågan är hur du gör? Hur kommer du ifrån vanan att göra? Vad gör du för att få lugn och ro på riktigt?

Lade klart sovrumsgolvet för tre dagar sedan. Målade och satte tillbaka ett element i förrgår. Monterade ihop en säng från IKEA igår. Nästintill oslagbar kombination. Golv, säng OCH värme. Score!

Hemma är hemma på riktigt

Nu finns det ingen annanstans att åka. Inget jobb att bli klar med. Hemma är hemma i Näsby nu.

Vi hade vår sista arbetsdag för det här året i onsdags. Madeleine bjöd på Bannoffee pie på jobbet och jag bjöd på mig själv. Så nu är det här uppe vi är. När vi åker någon annanstans åker vi bort. Svårt att beskriva känslan. Men som att vår fasta punkt nu har flyttats från Skåne upp hit.

En förändring jag märkt är min inställning till renoveringen och huset. Innan kunde vi avfärda ett beslut eller något vi skulle göra med ”det gör vi i Oktober när vi flyttat hit”. Och nu har vi det. Så plötsligt kan vi ta de där besluten och göra de där sakerna.

Samtidigt så känns det som vi inte har lika bråttom att bli klara med huset. Trots allt är det beboeligt. Visst, det kommer bli skönt när vi köper sängen och när vi kan laga ordentligt med mat igen. Men vi behöver inte jäkta för att vi skall vara någon annanstans om några dagar.

Just att helgerna inte längre skiljer sig så mycket från vardagarna märker jag också. Jag kom på mig själv att planera Ikeabesöket till söndagen. I nästa sekund kom jag på att det inte spelar någon roll om vi åker på söndag eller måndag för oss. Så nu blir det tisdag istället. Om vi vill det då.

Idag har vi lagt lite mer golv i sovrummet. Dessutom kom vår fantastiskt snälle granne Jan förbi med ett motorsåg och hjälpte oss att kapa upp ved och fälla två träd. Och senare ska vi till honom på kaffe och kaka nu.

Goda grannar är bra. Nu skall jag ut och stapla ved.

Första gången-moment

Som när man är nyförälskad så kommer det en rad med ”första gången vi…”-moment nu, fast med vårt hus. Första gången vi sover i huset. Första gången vi klipper vårt gräs. Första gången vi diskar i vår ho.

Idag kändes det väldigt somrigt och nyförälskat och ljuvligt. Det var första gången jag tog in väldoftande kläder från tvättlinan i vår trädgård.

Även det kan vara lycka.

Man skall vara glad för det lilla

Yaaay! Snart behöver vi köpa grundfärg!

… utbrast Madeleine när hon inser att vi faktiskt kan börja måla ett av rummen snart.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén