Ibland går tiden snabbt. Det är nu månder sedan jag skrev senaste här på bloggen. Det har hänt en del på den tiden.

November i Kambodja

Vårt första resmål denna gång i asien var Angkor i Kambodja. Jag har varit där en gång tidigare. Det var sex år sedan och då jag och Madeleine blev ett par. Då var jag inte så imponerad, magin uteblev. Kanske för att jag var galen och nykär?

Men denna gången var det annorlunda då mamma reste med oss. Vi inledde med några dagars upptäckande av de fantastika templen i Angkor. Denna gången hände något. Jag kände magin…

Efter några dagars tempelstrosande tog vi buss till huvudstaden Phnom Penh. Det var tredje gången för mig. Skillnaden mot tidigare år var tydlig. Fler stora bilar och fler stora hotell. Samtidigt känns staden mer som en by som växt sig lite för stor. Visst täcker staden ett stort område, och visst bor här många människor. Men ändå, gatorna känns mer som en bygator än vägar i en huvudstad.

Fyra nätter senare begav vi oss vidare till Vietnam. Även denna gång med buss.

Vidare mot ett vänligare Vietnam

Stolsmakare med sitt barnbarn i HCMC i Vietnam

Första gången jag var i Vietnam blev jag inte så imponerad faktiskt. Landet kändes aggressivt och lite stressande. Maten var tråkig och människorna ganska intensiva. Då åkte vi från Hanoi i norr till Ho Chi Mihn i söder via några stopp på vägen.

I år åkte vi direkt till Ho Chi Mihn. Vi vandrade runt i gamla Saigon, gick vilse och åt nudlar. Därefter var det dags för något nytt för mig och Madeleine: Mekongdeltat. Vi åkte några timmar söder från Ho Chi Mihn ner till Canto. Vi hittade vi ett lugn och ett annat Vietnam.

Vi stannade här några dagar. Gjorde en utflykt på floden till del flytande markanaderna. Och gick på en kvällstur och käkade streetfod med en lokal student. Självklart drack vi också kaffe och åt massa färsk frukt. Kort och gått njöt vi av att bara vara där.

Sedantillbaka till storstadens myller i Ho Chi Minh igen. Jag gick en fotokurs och insåg hur lite jag faktiskt kan om att fotografera, och hur enkelt det är att börja lära sig på riktigt.

Innan mamma åkte hem stannade vi till två nätter i Bangkok för lite shopping och skaldjursfrossa på en av de finare hotellen.

Tillbaka i Chiang Mai

Bönder pustar ut i Chiang Mai efter en dag på fältet

När vi vinkat av mamma på flyget var det dags för Chiang Mai. Vår vän Bruce hämtade oss på flyget och vi begav oss till hans hus som ligger en halvtimme norr om Chiang Mai, strax utanför Mae Rim. Här spenderar vi två veckor med att bara ta det lugnt, dricka kaffe och umgås. Ett skönt avbräck från månader av renovering. Efter två veckor blir vi lite rastlösa och beger oss österut istället. Mot för oss oupptäckte mark.

Uppdrag utforska Ubon Ratchanatani

Buddhastaty hos abotteh på ett kloster i Ubon Rathanatani

Ubon Ratchanatani ligger i östra Thailand på gränsen till Laos. Långt ifrån Bangkoks puls och Chiang Mais hippa kaffeställen. Hit kommer inte många västerländska turister. Få pratar engelska, men alla är vänliga. Jag har länge viljat åka hit och besöka två kloster inom den thailändska skogstraditionen. Dels det första kolosteret som anlades av Ajahn Cha, Wat Nong Pah Pong och dels det internationella systersklostret Wat Pha Nanachat. Jag gillar verkligen att gå besöka skogskloster. Det finns ett lugn här och ett stilla välkommnande som hänger i luften.

Vi hittar också ett annat kloster närmare staden som vi utforskar och får en stund med munkarna där. Dagarna här kändes verkligen som semester.

Återställning i Bangkok

Vi avslutar med några dagar i Bangkok. Helgmarkanden strosar vi runt i en förmiddag. Ett par eftermiddagar hänger vi på ett brädspelskafe. Och vi ser senaste Star Wars på en stor imax bio. Sedan är det dags att vända hemåt med våra värskor fyllda med nya kläder och med huvud fyllda med planer.

Tillbaka till jul

Det var skönt att vara tillbaka i huset igen. Hemma i kaoset. I alla fall några dagar innan det var dags för julafton och därefter nyår. Dagar av arbete och dagar av vila.
Vi har fått en del saker klart sedan senaste uppdateringen. En del tid har gått åt för att flytta golvbräder fram och tillbaka, ich en del åt att bara dricka kaffe och kolla på tvserier.

Äntligen golv!

Den största bedriften är att golvet numera är färdigt i nedervåningen, förutom datorrummet. Det betyder att vi nu har ett kök och att vi dessutom har kunnat göra oss av med allt golv vi inte behöver just nu.

Den förste februari åker Madeleine till Madi Gras i New Orleans. Innan dess hoppas vi kunna koppla in ett vattefilter och bygga en duschkabin. Men egentligen ehöver vi inte göra något av det. För just nu duger vårt hem gott för oss. Vi har ett kök, ett sovrum och ett mysigt tvrum. Det klarar vi oss på ganska länge…

Galleri

Till frukost hade jag och Madeleine en förvirrad minut. Hon var helt övertygad att det var torsdag (”Vi var ju på Ikea på tisdag-onsdag”) medans jag var lika övertygad att det var fredag.

Datorns kalender avgjorde att jag hade rätt.

Äntligen fredag!

Fast jag erkänner att det egentligen inte gör så stor skillnad för oss längre.

Idag är planen att vi skall:

• Gräva ner två träd
• Sätta upp målarväv i TV-rumstaket
• Kolla så vår nya duschkabin är oskadd efter transporten
• Åka till Birgers motor och fixa röjsågen
• Såga av dörren
• Bonus: Sätta upp dörrfoder till sovrummet

Men först en espresso, som sig bör en fredag…

Så var vi tillbaka för en andra vecka på jobbet. Förra veckan var jag i Uppsala och jobbade. Nu jobbar vi dock i Lund som vanligt och bor hos en vän på dagarna. Snabbt ramlade jag in i mönster och tempo och göra och Outlook och allt det där. Jobbigt att jobba efter fyra veckor av att sova ut. Nåja, det är bara två och en halv vecka kvar sedan är det slut på jobb och fulltid i Näsby.

Huset har vi inte kommit så mycket längre med egentligen. Eller vi har lagt in en massa tid men resultatet syns inte så mycket. Det stora är att vi målat träpaneltaket i köket två gånger och väggarna en gång. Vi använder en jobbig, men bra,  oljebaserad förseglingsfärg från Midun. Luktar mycket och länge men skall stänga in tjäran så vi slipper gula genomslag när vi målar med riktiga färgen längre fram.

Helgens mål är att få till sovrummet. Med lite tur hinner vi både måla med väggfärgen (färgen kokos från Beckers) och lägga golv där. Men vi får se. Det finns ett nockband som skall fixas också som om vädret är fint kanske vi sitter på taket hela lördagen. Eller nästan hela. Tänkte besöka matmässan i Växjö också och lyssna på Sara Bäckmo.

Fyra dagar kvar av semestern. Och vi har inte fått rätt färg på väggarna. Eller ens börjat snegla åt att lägga det där golvet som vi kånkade hem för två veckor sedan. Sovrummet som skulle vara klart är fortfarande väldigt oklart, med rått tak, testade färger på väggarna och papp på golvet så vi slipper gå på lumpen som blivit kvar efter att plastmattan är bortriven. Lampan sitter i en förlängningssladd från köket.

Det har varit en rätt så slitsam semester också. Frustration över reglar som ställt sig och gör att gipsskivan som skulle ta tio minuter att sätta upp blir en tvåtimmar lång arbetsinsats för trial-and-error-gör-det-självare som oss. Men mycket glädje också.

För vi har nämligen inte så bråttom. I början på sommaren hade vi nämligen bestämt oss. När semestern är slut så går vi tillbaka till arbetet. I en månad till. Sedan är vi tjänstlediga. I ett år. Så vet ni, just nu så längtar vi tillbaka till arbetet så att vi kan avsluta det.

För här ute i stugan är det, trots kaos och damm och blåmärken, och ett skärsår eller två, helt underbart att vara.

Det är lite konstigt det där med hemkänsla. Ni vet det där som gör att man känner att nu är man hemma igen. Jag vet inte varför men igår fick jag den där känsla när jag kom in i vårt nya hus.

Vi har inga inneväggar i hallen. Ingången till tvrummet och sovrummet är igenplastat och rummen dammiga av gips. I matrummet står en jättelik byggställning bredvid högar med furu som skall bli vårt golv. Knappast något som jag skulle kalla för hemtrevligt. Men igår, just igår när vi kom hem från en promenad i byn fick jag den där känslan av att komma hem.

Det fanns något välkomnande över att gå in genom dörren igår kväll. Kanske var det att det fanns en lampa tänd i fönstret. Eller att det kändes varmare inomhus än utomhus. Det spelar egentligen ingen roll. För nu börjar vårt hem bli ett hem.

Jag sitter på vår altan. Äter gröt med egenplockade blåbär. Det är lite fuktigt i gräset utanför. Iris, grannens katt, lämnar små blöta tassavtryck när hon hoppar upp på en av stolarna. Hon jamar lite längtande och hoppar sedan upp på Madeleines axel.

Idag är det dag 10 i vår semester. Det är fortfarande veckor kvar tills vi skall till jobbet igen. Men listan över vad vi skall vara klara tills dess är rätt lång. Eller rättare sagt, listan över saker som kan fixas med är lång. Egentligen handlar det mest om att jag skall vänja mig vid att skala ner vad som måste göras. Att skilja på vad som vore bra om det var klart till september, och vad som måste vara klart. Det enda som behöver vara klart är sovrummet så vi har någonstans att sova. Just nu sover vi på loftet på en luftmadrass. Men det hör nog till i sådana här projekt.

Hittills har vi ändå fixat med en del:

• Bygga en träställning
• Tvätta träpanelen i taket två gånger med nikotinrengöring
• Riva en del väggar
• Riva tapeten på de väggar vi inte skall byta ut
• Ozona huset ett antal dagar
• Handlat verktyg
• Kollat upp en läcka i taket (som antagligen är en gammal, lagad läcka)
• Gosat med grannens katter

Så det är en del som vi ändå hunnit med. Med tanke på att vi förra veckan var hemma hos min mamma fyra nätter så är det rätt okej ändå.

Nästa steg nu är att sätta upp gipsskivor i sovrummet. Med lite tur hinner vi med det idag.

Vi sitter på vår altan. Inifrån huset hörs glada poplåtar på stereon. Det fläktar lite och dagen känns löjligt idyllisk för att vara Sverige. Madeleine sitter och slösurfar på telefonen i väntan på att vi skall börja med dagens arbete.

Det är dag tre på vår renovering. Dag ett handlade mest om att börja komma igång och få ner vår första gipsvägg. Dag två fortsatte vi med att tvätta fönster och dörrar. Förra ägarna rökte i huset så renoveringen börjar med att få bort lukten och tjäran från detta. Men mer om detta i senare inlägg.

De två första dagarna var min mamma uppe och hjälpe till. På nätterna har vi sovit hos min morbror i Ingelstad som ligger ungefär 45 minuter härifrån.

Idag hoppas vi få tvättat hela taket ovanför köket. Och kanske få ner några fler gipsskivor. Vi får se hur mycket vi hinner med.  Vi måste ju hinna med några promenader i skogen och solen också. Och hälsa på grannens katter.

Uppdatering följer…