Den stilla resan

Martin och Madeleine tar en paus.

Författare: Martin (Sida 1 av 4)

En fem-och-en-halvårs-plan

Så har vi nu fått klart för oss vad vi skall pyssla med närmaste åren: det blir tillbaka till skolbänken!

Här nedan ser ni mer om vad vi tänker oss, o hur vi bestämde oss för det.

För den late kan man gå till 9:51 så ser man exakt vad vi skall plugga. Akvarellfärgen och Freud är en ledtråd 🙂

 

Jag är rädd mest hela tiden faktiskt

Vissa människor verkar ha lätt för att bli glada. Andra för att bli arga. Och ytterligare några är duktiga på att bli uttråkade. Jag är vältränad i rädsla.

Ge mig något att bli rädd för och jag ska visa dig exakt hur rädd man borde vara. Det räcker med att du nämner något som kan väcka lite oro i mig och jag lovar dig att jag kan bli livrädd för det. Inte alltid bokstavligt livrädd, men ganska många gånger. Så snart det där fröet av oro och osäkerhet kommer in så sätter mitt sinne igång och skapar katastroffilmer. Och med vilken inlevelse sen! ”Shit, det är här ju verkligen katastrof! Nu skiter sig allt!” skriker en röst i mig. ”Det här kommer verkligen gå åt helvete.” Snart känner jag rädslan i hela kroppen. Pulsen, trycket i bröstet, rastlösheten, hopplösheten.

När det dagliga sorlet började lägga sig blev det lite tystare. Och där hittade jag rädsla.

Så är det någon känsla jag tränat på så är det rädsla. Jag kan inte säga när jag först insåg att det var så. Jag har gjort två tiodagars Vipassana-retreat i Goenka traditionen. Båda gångerna kom stark rädsla upp. Och när jag gjorde ett treveckors retreat i Thailand så var den där. När det blev tyst nog inombords kom liksom grundtonen i mitt känsloliv fram. När det dagliga sorlet började lägga sig blev det lite tystare. Och där var rädslan. Redo att hitta något nytt att oroa sig för och leva på. Det spelar inte någon roll om vad det handlar om eller hur farligt det var egentligen. Rädslan är redo.

Jag slog i tån under Thailandsretreatet. Det var ungefär två veckor in i retreatet. På vägen till köket för att diska mitt mattråg drämde jag den rakt i en uppstickande gatsten. Verkligen unmindfull walking. Blodet sprutade. Och vips kom rädslan. ”Fan, nu kommer det bli inflammerat och jag kommer behöva åka till sjukhuset och jag kommer inte kunna gå och kanske får jag en elak thailändsk bakterie och så ryker hela djävla foten. Kanske hela vägen upp till knät!”.

Jag för sex år sedan under meditaionsretreatet i Thailand. Ser lugnt ut, men mest försöker jag utforska. Notera tån.

Jag för sex år sedan under meditaionsretreatet i Thailand. Ser kanske lugnt ut, men mest försöker jag utforska rädslan och smärtan runt tån. Notera tån.

Men så upptäckte jag en sak. Efter att ha mediterat väldigt många timmar om dagen kunde jag iaktta mina tankar lite tydligare än annars. Jag såg att så snart jag lät mitt sinne springa iväg i framtiden kom oron och rädslan. Men låg jag bara på sängen och kände efter hur kroppen hade det försvann rädslan ganska snabbt. Det var när jag lät tankarna skapa filmer om framtiden som känslan av rädsla kom. Stannade jag bara i kroppen och hur den kändes just nu fanns inget problem. Då var bara saker som de var. Där fanns bultande och värme och sånt vi kalla smärta i tån. Men rädslan finns ju inte där i tån; rädslan skapar jag ju själv.

Men rädslan finns inte där i tån; rädslan skapar jag själv. 


Självklar klarade sig tån. Jag fick sårrengöring, jod och bra plåster av en vänlig tysk nunna så det läkte fint på bara några dagar.

De senaste åren har jag medvetet försökt träna på att vara modig istället. Eller rättare sagt, tränat på att se vad som händer när rädslan slår på. När rädslan kommer upp försöker jag att känna efter hur det är i kroppen. Se hur tankarna ser ut och var jag är någonstans. Är jag här nu och vad händer egentligen?

Men allt det där fungerar bäst när jag är i balans. Då är det som att jag kan stoppa filmregissören innan han får för mycket energi. Men när jag inte sovit tillräckligt eller ätit bra eller mediterat på länge så löper rädslan amok. Då får regissören till katastroffilmerna helt fria tyglar och armageddon är nära. Eller det är mer än så, jag blir regissören. Jag går upp så mycket i historierna om framtiden att jag inte kan skilja på katastroftankarna och mig själv. När det händer är det inte så mycket att göra. Ibland hjälper en promenad, ibland en kopp te. Men när det gått så långt är jag ofta ganska maktlös. Då får jag öva på tålamod istället. Och vänta ut det tills det gör över. För över går det. Det gör det alltid.

Jag vet inte om jag någonsin kommer känna mindre rädsla egentligen. Ibland märker jag att något har utvecklats. Spindlar skrämmer mig inte lika mycket längre. Men det verkar ändå svårt att träna bort det. Så det får väl vara som det är. Jag gissar att personligheten tar lång tid på sig att förändras.

Så har ni tränat in någon känsla? Finns det en känsla som ni verkar ha lättare att känna än något annat?

Facebook eller blocket

Madeleine är nere hos sin pappa i Simrishamn så jag är hemma själv. Vilket leder till en dipp i produktiviteten. En del av dagen har gått åt att hjälpa min fina kusin Ulrika med sin nya hemsida. Hon släpper en bok här nu i veckan och behövde därför så klart en hemsida till sig och den fina boken. Mer information så klart när allt börjar rulla.

Vi köpte en byrå igår som dessvärre hade fel färg och inte riktigt passade in i sovrummet. Så ut med den på försäljning på Facebook igen. Köp och säljggrupperna på Facebook måste vara en svår nöt för blocket. Det finns flera fördelar med Facebook-försäljning över blocket:

  • Facebook är gratis
  • Gruppen gör att du når en avgränsad grupp. Vanligaste är antagligen att den är begränsad till ett område, till exempel Växjö.
  • Du kan få kommentarer direkt. Har någon en fråga så besvaras den direkt.
  • Köparna räcker virtuellt upp handen när de är intresserade och därefter råder ett kösystem. Det gör att det kan skapas ett sug runt ett objekt då man ser att andra är intresserade.
  • Användarna får det i sitt vanliga facebookflöde utan att aktivt behöva söka information. Push(Facebook) vs Pull(Blocket). Det gör att många som inte ens tänkt köpa den där byrån och därför inte skulle hänga på blocket ser det.
  • Nämnde jag att det är gratis?

Nackdelen då? Det är Facebook med allt vad det innebär av censur, främjande av klickjournalistik och radikalisering av debattklimatet. Men förutom det så är det ett bra val…

Sönderhackat Star Wars i kyligt regn

Det regnade i hela helgen här. Tanken var att börja på Hugelkulturen/vallen nu när vår vän Lena var på besök. Men så regnade det och vad gör man då? Jo Star Wars-maraton! Eftersom Lena inte mindes så mycket av sin första omgång Star Wars så körde vi dom i rätt ordning. Macheteordningen!

[SPOILERS FÖR STAR WARS] Vad är då detta? Jo det är den ultimata ordningen om man inte har sett de två orginaltriologierna. Det man gör är att inleder med de två filmerna som släpptes först. Då får man känsla för vilka rebellerna är, vad herr Vader håller på med samt lär känna huvudkaraktärerna i serien. Sedan när den stora hemligheten om släktbandet mellan Luke och Vader avslöjas hoppar man tillbaka i tiden och får se hur Vader skapades och vad Jedis egentligen kommer från. Slutligen när man inser att Vader nog är en hyvens kille innerst inne fortsätter man med avslutande sista delen i orginaltriologin. Och historien är komplett…. och man är redo att ta sig an serien i den ordning den fortsätter släppas. 

Vän av ordning undrar så klart vad del I – Phantom Manace tog vägen? Den försvann av två anledningar: den innehåller ingen väsentlig information som inte finns i tvåan och, kanske viktigast, man slipper nästan allt med Jar-Jar Binks.

Den bästa ordningen att se Star Wars är således: 4 – 5 – 2 – 3 -6.

Förutom Star Wars hann vi också med att förså lite brytbönor och fixa ordning lite med de andra försådderna. Men mesta delen av helgen av satt vi och hejade på rebellerna.

Imorgon blir det nya tag inomhus. Eventuellt hämta en ny byrå i Hovmantorp och kanske beställa vårt kök på Ikea. To be continued…

 

En mellandag

Just så känns det idag. Som en mellandag. Varken onyttig eller speciellt produktiv idag. Skurat lite golv, planterat lite purjo i landet. Handlat lite i Växjö.

Men vissa dagar är sådana. Lite halvmesiga. Det bästa var så klart att Madeleine bakade en Banoffee paj. Men resten av dagen kändes ganska meh.

Nya tag imorgon.

Dödliga mördarspindeln har invaderat Näsby – så skyddar du dig!

KorsspindelDen dödliga mördarspindeln har nu invaderat Näsby. Upp emot 68 personer kan vara i extrem fara. ’Många känner inte till hur farliga de är’ säger en expert som vi inte talat med. ’Blir du biten kan du räkna med en lång återhämtningstid och eventuell amputation av öronen. Inte helt olikt det drottning Silvia riskerade vid sin sjukdom’, fortsätter experten som vill vara anonym på grund av skattefusk.

För oss innebär det stor psykosocial påfrestning och Madeleine har redan börjat söka på nätet efter mer information om korsspindeln. Ganska snart upptäckte hon dock att, förutom sagda spindel, fanns inget mer att hitta där. Dock är det vackert att titta på just detta nät i motljus.

Tre saker du inte visste om faran med korsspindlar (eftersom de inte är sanna)

Korsspindlar är släkt med skorpionerna

The spider taketh hold with her hands, and is in kings’ palaces.

Korsspindlar har bara sex ben istället för sju som är det normala för spindlar som saknar ett ben.

Korsspindlar röstar oftare på kristdemokrater

Spindlar nämns fyra gånger i de engelska översättningarna av bibeln. Dock aldrig i Bibel2000. Däremot konstateras att trots att det är enkelt att fånga en spindel hittar du dessa även i palats. Något som talar för att korsspindeln, som inte fått sitt namn efter Michael Kors, trots allt har vissa kristna värderingar

KORSSPINDLAR har antagligen migrerat från ANTARKTIS
Antarktisk jättespindel hittad under vattnet.

Antarktisk jättespindel hittad under vattnet.

Även om den kanske inte ser så ut, har korsspindlar inte så mycket gemensamt med den antarktiska spindeln som många tror. Bland annat skiljer det fem poäng mellan orden i engelska Alfapet.

 

Typ så kanske det hade sett ut om Aftonbladet hade skrivit om upptäckten av en korsspindel på vår tomt idag. För oss känns det mer som en intressant lite filur. Förresten är  korsspindeln vare sig är den enda giftiga spindeln i Sverige eller ens särskilt giftig eller aggressiv. Mindre giftig än ett bi tydligen, men eftersom du nog aldrig kommer bli biten spelar det mindre roll så vi kan likväl kalla den för svingiftig. Om nu svin är så giftiga vill säga, men Fredrik Federley överlevde.

Om vårt antagande inte stämmer har artikeln högre trovärdighet

Som avslutning konstaterar vi att det antagligen inte ens är en korsspindel vilket gör att ovanstående aftonbladetartikel saknar viss sanningshalt. Dock ligger den på detta sätt mer i nivå på den källkritik som råder just på Aftonbladet, vilket ger vår artikeln högre trovärdighet än om den vore sann.

Ett dagsverke

11052016-DSC_0164Ännu en dag är snart till ända. Och en ganska produktiv sådan.

En stor del av dagen gick åt att klyva ved. Vår granne har en rejäl vedklyv så med hans hjälp blev vi klara på några timmar. Nu har vi mer ved än för ett år sedan, trots att vi eldade en del i vinter.

Eftermiddagen spenderade Madeleine med att stapla veden i vår vedbod och jag anlade ett nytt land som vi senare skall så spenat eller bönor i. På framsidan planterade jag lite blandade blomsterlökar dessutom, får se om de har tillräckligt med sol där för att må bra. Dessutom hann jag med att sätta en planta grönmynta som jag fick av en annan snäll granne. Vilken fröjd!

11052016-DSC_0182Kroppen mår annorlunda när man jobbat ute hela dagen. Något händer när det är jorden snarare än datorn man arbetar med. Kanske har det att göra med att jorden man rör vid känns mer direkt och verkligt än epost och worddokument?

Undra om det finns något evolutionärt över det också? Att miljoner år av fysiskt arbete i naturen har satt sina spår? Jag tänker att det är inte speciellt många år som en väldigt stor del av de arbetsföra använder sin förmåga att tänka för att göra sitt dagsverke. Det är klart att författare och konstnärer och politiker och med faslig massa andra har sysslat med det ett tag. Men säg för två hundra år sedan. Då var det nog inte så många som fick bröd på bordet för att de satt och klurade mest om hela dagarna. Samtidigt är det väldigt många hundra år som vi människan har använt kroppen dagligen för att få saker gjorda. För att få mat och så. Så kanske finns någon belöningsmekanism där som handlar om jord under naglarna? Fast nog inte. Antagligen är det en felaktig, förenklad och romantiserad bild över varför jag är trött och nöjd efter dagens dagsverke.

Imorgon blir det golvläggning en stor del av dagen. Så då kan jag nog inte skylla på evolutionen om jag är glad och nöjd på kvällen, för att nöjdheten från att lägga golv kommer nog inte från generna jag fått från herr Cro-Magnon.Anläggande av nytt grönsaksland

 

Med solen i ögonen och spilld jord överallt

09052016-P_20160509_165950Vissa dagar verkar det mesta flyta. Ni vet man tar tag i något som man skjutit upp för länge och faktiskt gör det. Eller något som brukar krångla funkar och flyter på. Eller ni dom där dagarna då man faktiskt har energi nog för att vara effektiv hela dagen? Idag var en sån dag för mig.

Kanske var det att jag idag fick saker klara ganska snabbt. Och vips så frigjordes en massa energi som jag lagt på a störa mig på att det inte blivit gjort. Min kloke tysklärare på gymnasiet sade att man skall börja med det roligaste på sin att-göra-lista. För efter man är klar med det så får man energi nog att köra vidare med nästa sak. Och just kändes det idag. Saker blev klara och allt bara flöt på…

Så idag har jag:

  • Planterat om ett trettiotal plantor
  • Sått början på vår köksträdgård
  • Byggt hållare till stegen så nu sitter den på sidan av boden
  • Sått blommor i nya rabatten
  • Sått morötter, lök och rädisor i en täckbäddarna
  • Haft det fantastiskt gött
  • Fått hem och kört in en ny kombinerad kyl/frys
  • Hjälpt Emil ge ett får en antibiotika spruta

Med andra ord, en bra dag… Skönt att de finns.

Nytt land och nya smaker

08052016-20160508_163023Så var vi klara med grävandet för att få fram en ny bädd. I den sätter vi lite köksväxter och lite sommarblommor. Det som är lite snyggt eftersom den ligger närmast vägen.

Vi har även planerat lite om hur och vad vi skall odla i de andra bäddarna. Kvällen spenderade vi på knytkalas i grannens lusthus. Verkligen fantastiskt trevligt att ha livliga diskussioner ackompanjerade av god mat.

Imorgon blir det att plantera om några av tomatplantorna och därefter sätta lite frön. Dessutom skall jag hjälpa Emil med ett får som behöver få en sputa imorgon igen. God natt så länge.

Bjuder dessutom på en film av lammen i hagen utanför.

Utomhusdag med kaffe, grävande och Hugelbäddar

Jag i full gång med att gräva upp vårt nyaste trägårdsland

Fantastiskt solig dag. Mycket fikande, diskuterande och grävande blev det.

Emil var över och hjälpte oss med planeringen av våra nya bäddar. Jag hade läst något om Hugelkultur och frågade honom om råd. Som vanligt hade han massor med idéer och kunskaper att dela med sig av. Så nu blir det en stor Hugelbädd som kommer gå från sidan av vedboden och in mot tomten. Vi gräver först bort jord, sedan lägger vi i stockar och annat förmultningsbart bröte och därefter jord på. Tanken är att förmultningen av det som vi lagt i kommer skapa kalasfin gjord. På några års sikt vill säga. Rent estetiskt kommer det mest se ut som en jordvall som vi odlar på. Första året kommer vi så en del sockerärtor och kanske några bondbönor. Längs kanten mot gräset lägger vi en björkstock för att markera var bädden börjar. Snyggt skall det va! Jag såg förresten att Sara Bäckmo anlade sin första bädd enligt Hugelkultur i vintras. Hennes är dock betydligt lägre än den vi tänkte göra.

Under tiden som mamma och Madeleine klippte gräset roade jag mig med att börja gräva ut en bädd kring tre av våra stenar. När jag grävde bäddarna i höstas började jag med att försöka gräva raka, fina bäddar. Dock är det mycket sten här så redan efter någon meter fick jag börja gräva runt större stenar som jag inte kunde få bort. Så våra odlingsbäddar ser ut som ormar ungefär. Organiskt och fint!

Markerat nytt trädgådsland

Markerat nytt trädgårdsland, antagligen kommer vi ha spenat och blommor här

Nu har jag ett annat sätt att angripa det. Jag börjar istället med att hitta de större stenarna och frilägga dessa från mossa. Därefter markerar jag med en trädgårdsslang lite snyggt några decimeter ut från stenarna. Detta blir det nya landet. Sedan gräver jag upp mosstuvorna. Och vipps har vi en ny snygg odlingsbädd. Detta gör att jag slipper upptäcka stora stenar under tiden som jag gräver. Dessutom kommer stenarna hålla jorden lite varmare. Så naturen vinner, stenarna får bestämma hur vi skall ha våra bäddar helt enkelt. Det känns som det kan bli bra i slutändan. Även om det tar tid!

Sida 1 av 4

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén