Den stilla resan

Martin och Madeleine tar en paus.

Månad: juli 2015

Hemma igen, fast ändå inte

Vi är tillbaka i lägenheten i Landskrona efter en väldigt bilintensiv helg.

Fredag: Hämta nycklarna och ut till huset där vi satte på ozonmaskinen.

Lördag: Upp till Madeleines mamma i Hindås för vidare transport till Carlstens fästning. Efter det, en fantastisk kväll med Stefan Andersson och föreställningen No 90 Kleist. Vi åker sedan tillbaka på kvällen och sover i Hindås.

Söndag: Stiger upp tidigt för att först köra till Ullared. Hit åker vi främst för Lantmännens outlet, där vi köpte arbetskläder och lite annat praktiskt. Sedan till Näsby Kvarn igen för att vädra ut ozonet och sedan sätta igång maskinen igen. Dessutom hann vi med att presentera oss och dricka en kopp the med våra nya grannar. Madeleine fick gosa med deras katt Flisan vilket förgyllde både henne och kattens söndag tror jag. Vilket kanske behövdes i regnets småland. Därefter hem till min mamma i Vilshult för byte av bilar. Mamma har en större och starkare bil som vi får låna under flytten. Sedan sova några timmar i Vilshult.

Måndag: Köra till jobbet direkt från mamma. Efter jobbet så har vi fortsatt med flyttpackandet.

Totalt har vi suttit i bilen ungefär 13 timmar i helgen. Men nästa helg blir det mindre bil och mer renovera. Vår semester börjar på fredag. Det firar vi med att köra upp vårt första flyttlass.

Bild av vårt hus

Huset är inget hem än – det är ett projekt.

Vi har fått nycklarna!

-Hittar du hem, nu då? frågar Martin.

-Jag tror det, svarar jag.

Med ett ozonaggregat och två papperspåsar med förlängningskablar, skyddsplast, kniv och silvertejp beger vi oss till Näsby.

De förra ägarna har rökt inomhus, och även om mycket av lukten har försvunnit med mattor och möbler så sitter den i väggarna också. Därav ozonmaskinen. En vecka med den innan vi börjar renoveringsmånaden kommer förhoppningsvis att få bort den mest framträdande lukten. Projektet Nya Huset innebär byte av väggar, tvätta innertak, lägga golv, fixa kök, måla allt och dessutom en massa andra saker vi inte orkar tänka på just nu. Det får komma sedan.

Det är fredag eftermiddag när vi glider upp längs grusvägen till det lilla småländska torpet på ängen. Några stillsamma får betar pliktskyldigast gräset runt om vår tomt och genom granarna skymtar vi kvarndammen.

Det är tredje gången vi är här, men vi har bara sett insidan en gång innan. Vi inser att vi bara har tittat på visningsbilderna tagna med vidvinkel vilket får allt att se stort och luftigt ut. Tänk om huset är mycket mindre än vi kommer ihåg det? Kommer vi få plats med det vi tänkt oss? Kan vi behålla soffan?

Lätt nervösa delar vi en blick när vi sätter nyckeln i låset och vrider om. Sedan öppnar vi dörren till vårt nästa liv.

Vi ler, lättade. Vi kommer nog att få plats ändå.

Nu ska vi bara hitta vårt hem i huset också.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén